Övervakningssamhället växer sig större. För oss liberaler är det
en tydlig kamp mellan värdeord som frihet och trygghet. Trots att det finns så
dåligt underlag för att hävda att färre grova brott begås när vi övervakas är det
ändå trygghet som prioriteras i det politiska Sverige. Det skrämmer oss, och framför
allt oroas vi över att det ställs så få krav. Vi ger upp så mycket frihet för
så lite trygghet.
»Läs mer
För att få genomföra en integritetskränkning måste vissa grundläggande krav vara uppfyllda. Det bör finnas ett syfte med kränkningen. Det bör finnas ett behov av informationen som är viktigare än kränkningen. Man bör kunna visa att det hot man vill bekämpa med större kränkningar också blivit större. Man bör kunna visa att metoderna ger resultat. Dessa frågor har inte besvarats i svensk riksdag i diskussion om exempelvis FRA och är definitivt inte en levande del av exempelvis den pressetiska diskussionen. Att avlyssna exempelvis tidningsredaktioner, i strid mot källskydd och meddelarfrihet, borde vara helt uteslutet. Men förslaget om hemlig rumsavlyssning (buggning) innehåller inget absolut förbud.
En annan brist i övervakningssamhället är möjligheten att kontrollera uppgifter. Eftersom de som står för övervakningen sällan kan tänka sig att lämna ut vilken teknik de använt innebär det ett allvarligt problem för någon som anklagats på grund av material som framskaffats via hemlig övervakning.
Ytterligare en aspekt som förtjänar att lyftas är att en integritetskränkning sällan kommer ensam – för att kunna avlyssna ett hem krävs oftast att polisen bryter sig in i hemmet både när avlyssningstekniken installeras och när den ska tas därifrån. Ett inbrott, att någon rör sig i ditt hem och din privata borg, är ett stort intrång i privatlivet och gör det svårt att känna sig trygg någonstans.
Riktlinjer för att få använda information som samlats in exempelvis av SÄPO bör vara ytterst tydliga. Den svenska registernämnden har ett antal gånger kritiserat säkerhetstjänsten för bristande riktlinjer. Den okänsliga användningen av uppgifter har vid flera tillfällen lett till att information använts mot människors anställningsmöjligheter. (Ett antal människor har också fått ersättning från staten på grund av detta.) Det har också noterats att det alls inte är ovanligt att SÄPO:s register strider mot förbudet mot åsiktsregistrering. (Säkerhetstjänstkommissionens ”Rikets säkerhet och den personliga integriteten” SOU 2002:87) Bland annat var telefonavlyssning av politiskt aktiva inte ovanligt. Tvärtom förekom det relativt ofta att material samlades in om personer som inte var relevanta för den förundersökning som gett tillståndet för övervakningen. Trots kritiken från Säkerhetskommissionen i detta ärende har ingen särskild ordning för kontroll och insyn införts för SÄPO:s verksamhet.
