Det kostar inte mer än 50kr att få en förteckning över
ditt personnummer, din inkomst, dina skulder, vilken kreditvärdighet du har,
följa hur du flyttat och se var du bor, se om du är gift, skiljd etc. Känns det
verkligen helt bra att vem som helst kan se detta om dig?
»Läs mer
Vi kan konstatera att det blir allt vanligare med så kallade personlighetsstölder och kortbedrägerier. Nyligen skrev flera tidningar om hur en misstänkt brottsling kartlagt över 100 personers ekonomi med hjälp av offentliga källor. I kombination med kreditupplysningarna på nätet som gör arbetet för privatpersoner kan vem som helst plocka fram information om din bostadsadress, registrerad partner, eventuella skulder eller anmärkningar i straffregistret, adressändringar med mera.
Att kontrollera en annan persons privatekonomi borde kännas som ett intrång i den personliga integriteten. Numera ska kreditsiterna meddela kunderna att sökningar gjorts på deras namn. Det görs inte alltid, och när det görs hyllas det som ett framsteg för privatlivet. Men hur skulle du uppleva det, att veta att någon söker på dina uppgifter? För vem är sökningen nödvändig? Framför allt: Är den verkligen nödvändig för alla?
