Dina resor är kartlagda. På flygplatser, genom biltullar, på vissa platser via busskortet och genom fartkameror längs vägarna som kan registrera dig även när du inte kör för fort. Visst gör detta det enklare att haffa bovar som inte tänkt på att ta en obevakad rutt. Men samtidigt riskerar detta att få oss att börja förändra vårt beteende och fundera över vem och vad vi besöker. Känns det okej?
»Läs mer
Idag kartläggs i stor utsträckning dina resor. Passageraruppgifter som vem som reser, när, bagage, medpassagerare, varifrån och vart, med mera, med mera registreras för att kunna kontrollera människors in- och utresor i länder. Flygföretag har rapportskyldigheter som går långt utanför deras eget säkerhetsbehov. Men också andra resor kontrolleras, framför allt om du reser i storstadsregionerna. I Stockholm finns billtullssystemet som registrerar var bilen du befinner dig i rör sig. I Västsverige registreras dina resor genom busskortet.
Att spåra var människor befinner sig, är givetvis nyttigt i jakten på en brottsling som är dum nog att använda sig av färdvägar som registreras. Det blir mindre attraktivt att stjäla ett busskort om du inte kan använda det utan att registreras och åka fast. Men bevakningen av våra resor har ingen större funktion för oss. Däremot har bevakningen en rad konsekvenser.
Bara tanken på att vara bevakad gör att vi förändrar vårt beteende.
Vi kan aldrig veta vem som kommer att ta del av registren som förs och därför är det bäst om vi funderar över vem och vad vi besöker.
Terroristhotet är det främsta argumentet för registreringen av exempelvis flygpassagerare. Det innebär bland annat att människor som
inte är önskade in i exempelvis EU – flyktingar, benämnda som illegala invandrare – aldrig ens kommer i närheten av trygghet och asylrätten.
Är det så fri rörlighet ser ut i övervakningssamhället?
